Okej nu vet jag, men måste ändå operera mig. Visst är det bra men samtidigt är jag lite rädd. Det är ju bara hela mitt liv som ändras, upp och ner. Ner och upp. Men nog ska jag klara av det, bara jag får vara lite ledsen ett tag nu. Jag är normalt en glad person, dock orkar jag inte vara det hela tiden. Det är tur att jag har så bra vänner som får mig att tänka på annat. Typ Snygg-Emma, Trassel och Kakan samt min kära bror och ML.
   I lördags åt jag middag ihop med Snygg-Emma, hennes hund ville också vara med. Det fick han inte, inte hennes katt, Conny Persson, heller. Han var elak och rev sönder tre par leggings. Är det Animals gone wild den här helgen eller?? Några tequila blev det med, gud vad det är gott! Sen blev det av till Mikela & co på förfest. Äntligen fick jag se Frisör-Emmas lägenhet, den är superfin! Jag är sjukt avis. I alla fall så drack vi en del grogg och jag tappade talförmågan. Haha, var rätt kul. Sen åkte jag och Snygg-Emma till Olles där vi drack lite till och dansade. Vi hade jättekul. Orka köa till Cover vid tolvtiden. Max var en självklarhet, men innan vi gick in fick jag den briljanta idén att vi skulle ta kort tillsammans med poliserna som stod på torget. De verkade dock inte intresserad av oss så Snygg-Emma skrev ett meddelande på deras bakruta; "Hej polis potatisgris". Hihi, tänk om de märkt det. De satt ju ändå i bilen.
   Jo jag var ju på Maxi med Harald och hans unge innan jag skulle till Snygg-Emma. Det gör jag aldrig om igen. Ungen grät konstant tills vi kom till godiset. Hmm....undra varför alla ungar blir tyst när dom kommer dit. Jag var något irriterad och tyckte det var måttligt kul att gå brevid en gråtande unge. Men när hon fick välja godis blev hon ju bra humör igen. Tur det annars vet jag inte vad jag gjort. 
   Jag fick träffa hans charmiga dotter åter igen på söndagen, igår. jag låg hemma i lugn och ro och kollade på en film och käkade chips. Mums! Så ringer det på dörren, Hanna, Harald och hans unge kommer in i hallen. de har en överaskning till mig; Mora-Träsk på dvd. Hmm....ja då ska vi se på Mora-Träsk och ungen skulle lära mig hur man göra alla rörelser. På en söndag!! Jag trodde hon skämtade tills Harald stoppade in dvdn i Xboxen. Det här ska jag komma ihåg Hanna!! It was pure evil. Det var inte bara ungen som irriterade mig på söndagen utan även katten vi har, Grynet eller ja pälsmössan som jag snart kommer kalla henne ifall hon inte slutar störa mig på morgonen. Söndagmorgon så krafsar hon på min dörr, visst, kom in. Jag ställer till och med upp dörren till katten efter ett tag. Vad gör katt-jävlen då? Jo hon går och krafsar på min andra dörr!! Shit vad less jag blev. Har inte träffat Pälsmössan sen dess, tror hon känner på sig när det är dags att dra sig tillbaka. Katten är söt, men evil. Lite stryk skulle inte skada.
   Vill även passa på att gratulera Kakan och Trassel till två månader ihop i lägenheten. Vi har inte strypt varandra än, dock har det varit nära inpå. Speciellt under en viss vecka i månaden....fortsättning följer.....

Ja nu vet jag i alla fall vad som är fel på mig, eller ja det är ett fel i min kropp. Men sen om det blir värre, det vet man inte eller om det ens kommer bli värre. Men för säkerhets skull så ska vi göra ett byte, när vet jag inte. Det är skitjobbigt att gå runt och bara vänta. Förbannat!! Ibland önskar jag man kunde vrida fram tiden typ som på "Sims". Då kunde man snabbspola igenom allt tjat och köra halvfart på det som är roligt, typ förfesten.
   I alla fall när jag var på sjukhuset så började min mor och jag diskutera "Familjen annorlund", familjerna med så många barn. Jag tycker det är skitkul att kolla på men mamma blir bara matt. Haha, "Väck mig" var hennes kommentar. Men hon ställer upp på att vara barnvakt så ofta jag vill om och när jag får barn. Vi får se om hon ångrar sig efter man skaffat sig en si så där femtioelva ungar. Ibland var jag och mina två bröder nog jobbiga, tänk dig då åtta stycken. Men tror inte jag ska låta min far vara barnvakt för då vet man inte om man får barnet tillbaka. Han kanske hittade något intressant på Jula och glömde ungen i bollhavet på Coop. Min far är lätt disträ ibland, eller ja rätt ofta. De som känner honom som jag gör kan bekräfta det. Men jag har en rätt bra far ändå, lite förvirrad men snäll.
   Har hört detta från en sånglektion med en massa andra första- till tredjeklassare, tror jag, där de sjöng påsksånger. De sjöng om Kristus och någon frågade om de visste vem kristus var men ingen verkade veta det. När fröken sedan sade att han även kallas för Jesus så räckte en liten kille upp handen och sa: "Ja, den filmen har jag sett!". Sedan förtsatte de sjunga och ordet "Halleluja", varpå fröken åter igen frågade om nåon visste vad det var eller betydde. En ny unge räckte upp handen och sa: "Jag vet, det är en rock-grupp". Inte för att vara elak, men när blev Jesus till film och psalmer till rock? Är det här de ungdomar som sedan kommer ta hand om oss på ålderdomshemmet? Hmm, jag är inte så säker på att jag vill bli gammal längre. Näe spö ska dom ha, snorungarna.
   I tisdags fick jag och Kakan för oss att vi skulle slipa om vårt köksbord. Så det var bara att ta fram arbetskläderna och slipmaskinerna. Det var skitkul, men jobbigt och lite dammigt. När vi står där ute så ber Kakan om ett nytt papper till maskinen, så jag öppnar dörren och ska ta ett då jag ser en karl i vårt kök. "Oj" blir min reaktion, följt av ett  "hej". Vi hörde inte när snickaren ringde på vår dörr, vi stod på balkongen, så han ahde väl gått i n själv. Vi ska få nya bänkskivor så han tog mått till de nya. Han skrattade lite när han såg oss och undrade vad vi gjorde, sen när Kakan kom med skidglasögonen på undrade han lätt skrattande om hon skulle ut och åka skidor. Det dammade ju så mycket och vi hade inga ögonskydd hemma, så vi hittade på ett eget. "Nöden är uppfinningarnas moder", hört den någon gång? Näe? Ja, det är därför jag är ingenjör och inte du. Men bordet blev skitsnyggt. Nu ska det bara målas och lackas så det matchar våra ursnygga tapeter. Kanske kommer nån bild, om jag orkar. har lite ont i armarna efter allt slipande.

Jaha så var jag här igen. Sen sist har Emma hunnit pierca nosen, Kluriga Anette lurade in henne i piercingstudion i fredags. Hon avslöjade sin elaka, men sjukt genomtänkta plan för mig cirka femton minuter innan själva stöten. Jag berättade inte ens för ML vad vi egentligen skulle göra hos Zid. Moahha!! I love it!!
   Nu har i alla fall ML fått träffa två till av mitt harem av wunderbara vänner; Serietecknar-Emma och Kluriga-Anette. Det tåls att säga att dessa två ihop är en unik kombination, dock en väldigt glad och galen sådan. Om Emma och Anette fanns på flaska eller i pillerform så skulle det nog inte finnas några krig i världen. Det skulle vara ren och skär glädje, på tub kanske? Fast det skulle bli jävligt jobbigt om alla skulle springa runt och vara glada hela tiden. Man måste ju få väldigt ont i ansiktsmusklerna av att le hela tiden. Visserligen skulle alla julkort se bra ut, men hur kul är det att få ett kort från en familj där alla ser glada ut. Det är ju det som är grejen med julkort, att några ungar gråter och förälrarna ser lätt härjade ut efter ännu en vaken natt för att en av ungarna råkade hitta lördagsgodiset i matkassarna från dagens storshopping, smält i sig allt godis och fått en sockershock. Skulle allt vara perfekt på julafton då skulle det inte kännas rätt. Några paket ska försvinna och vad skriver jag nu?! Det är ju för tusan (kollar kalendern) slutet på mars. Redan? Hur kommer det sig att de första månaderna av året alltid går för fort? Jag ska forska lite på saken, men återkommer om en si sådär femton år...
   Veckan efter Åre blev intressant då vi blev informerade att Kakans och Trassels rum skulle bli omtapetserade, äntligen! Så det var bara att hiva ut alla deras saker och göra om vardagsrummet till ett enda stort sovrum. Vi skapade en "King size deluxe XL-säng " i vardagsrummet och Kakan visade Trassel att man kan faktiskt vika ihop kläderna som sedan ska läggas in garderoben. Dock tyckte jag det var sött av Trassel där hon satt i sin hög med kläder, spridda över hela golvet, letandes en fin tröja till hennes dejt den kvällen. I alla fall så gick både tapersering och mälning av deras rum helt fläckfritt.
   Helgen spenderade jag med ML, i hans hem. Vi körde lite skoter i det fina vädret och avslutade vår tur med att sola lite på baksidan av huset. Vi åt varsin isglass och ML påminnde mig om pepsodents inverkan på ilningar. Jag träffade ML´s bror och ML´s vänner med respektive över en grillning/fest/utspårning. Hela kvällen var lyckad men jag blev lite less på ML då han hela tiden skulle slicka mig på kinden inne på Max. Nog för att han var hungrig, men ät inte mig. Bara för att jag är brun smakar jag inte choklad. Han var sjukt hungrig märkte jag sen då han blev matad, likt en fågelunge, med hamburgare. Ja appråpå mat så informerade Bärgar´n mig att jag visst kunde steka min mat i smör, jag är mjölkproteinallergiker, för det försvinner ju upp i fläkten när man steker maten. Vars annars kommer allt fettet ifrån som finns i filtret? Jag ska testa att smöra mackan med lite filterflott imorgon till frukost, ska ändå till sjukhuset imorgon och hälsa på min mormor som opereraat knäet. De har säkert familjerabbatt på sjukhuset, haha. Men det spelar egentligen ingen roll, jag har ju redan frikort på sjukvård i Västerbottens. Shit jag börjar bli gammal.
   Oj nu är klockan så där sent igen, fan, jag som ska upp tidigt imorgon till min läkartid, Äntligen kanske jag får veta vad som är fel på mig och vad de tänker göra med mig. Lite orolig är jag, men samtidigt lugn. Det kan ju inte bli värre än det redan är, eller?

Mmm...klockan ringde alldeles för tidigt imorse, typ 06:00. Jag var sjukt trött, men Kakan fyller år idag så vi ska baka scones åt henne och sjunga. Jag är lite sliten från mina fyra dagar i fjällen med mina morbror, Kakan, Mörten and my loverboy (ML). Självklart blev det slalom varje dag, onsdag till lördag, men även utgång fredag och lördag. När man var som tröttast i backen så körde jag mitt mantra för veckan; 1200kr, 1200kr, 1200kr!! Liftkortet är inte billigt för en fattig student men shit vilket väder vi hade! Sol, plusgrader och nästan ingen vind alls. Tusenmeter var otrolig och störtloppet var inte alls så isigt som jag trodde, men jag kom inte upp i samma hastigheter som slalomåkarna men det kanske var lika bra. Mina knän började strejka redan första dagen, men då tänkte jag på mitt mantra och hur skönt det skulle bli att komma hem sen och ta en kall öl.
   När man är i Åre kan precis allt hända och småstadsbo som jag är såg vi ju några kändisar, enligt mig i alla fall. "Arga snickaren" passerade oss inne på lunchresturangen, vi lyckades åka VM8:an men Lindsey Vonn och hennes tränare samt en till åkare och hennes tränare OCH jag och Mörten shakade loss med Blossom Tainton på Diplomat i Åre by. Egentligen skulle jag uppdatera min blogg innan jag åkte till Åre, men nu får ni följa med mig tillbaka i tiden istället. Andra bloggar handlar ju om vad som kommer att bli "inne" i framtiden, men min blogg tar er tillbaka i min vardag. Ni vet ju att norrlänningar är lite sega ;)
   Åter till Åre! Självklart blev det schlager på lördagen. Jag och Kakan satt där med våra tutor, pimpade sugrör och glitter över hela ansiktet. Vi hade några tatueringar med, men vi gav oss fan på att den som somnar först i huset kommer få en "I love schlager"-gnuggis i pannan. Mörten var snabb att fråga om han fick gnuggisen i form av ett hjärta på bröstet, vilket vi tyckte var en alldeles utmärkt idé. Men den behövde modifieras lite, för det fanns ju ingen text i banderollen över hjärtat. Så jag letade fram min blöta, svarta kajal och skrev med stora versaler; "VONN". Lite snett, men åh så snyggt!! I sin glädjeyran förstod inte Mörten att min morbror skulle skjutsa in oss till byn så han sa;"Får vi skjuts åker vi buss!". Menhan ändrade sig snabbt efteråt och funderade ett tag på hur han skulle rätta till sitt fel, men kan man klandra killen? Han har ju precis tatuerat in "Vonn" på bröstet, tihi.
   Åter till Kakan och hennes rosa födelsedag som vi skapade åt henne. Hon fick frukost på sängen och trerätters på kvällen, allt i rosa tema så klart. Vi bakade fyra sorters muffins; apelsin, citron, pepparkaka och äpple/kanel (men på mobilen blir det äpple/kamel, haha) som vi sedan pimpade med blå, vit och självklart rosa glasyr! Dom blev ursnygga och goda!! Jag som är sämst på att baka. Men ni ska få bildbevis, det är ju ändå 5 år till nästa gång jag bakar. Måste man kunna sånt? Har inte fattat det, och ett tips när ni bakar; glöm inte bakpulvret! De blir lite platta muffinsarna då, ehum.
   Näe, nu är klockan 00:38 och jag borde sova för länge sen. Men innan jag somnar ska jag förbanna alla dumma förare som kör för fort i vattenpölarna bredvid gångbanorna. Dumt att sänka hastigheten!! See ya around!!

Jag är lite seg, det tåls att sägas. MIn far beskriver mig en dieselmotor; "Svårstartad men när hon väl kommer igång då jävlar". Allt jag skriver kommer inte vara dagsfärskt eller sammanhängande. Jag hoppar lite hit och dit, precis som mitt minne. ibland kommer jag ihåg precis vad som hände på festen i lördags och ibland har jag ingen aning om vad jag åt till lunch samma dag. Jag blir less på en massa saker, ni kommer upptäcka vad, och kommer inte ge mig för att kritisera dom. Men som jag säger till mina vänner när de chockas över att j ag säger en elak kommentar; "Jag har aldrig sagt att jag är snäll, det är ni som säger det". Självklart försäger jag mig ibland, men det är mest när jag är full eller när det är fullmåne ute.

Well well, see ya around!!