Hipp hurra till mig själv!

Och hur firade tant då?
Jo jag bjöd på världens sämsta sockerkaka på jobbet. Den var både hård, torr och äcklig. Jaja, den gick ner. knappt.

Sen fortsatte tant till frisören som verkade helt paff av att det satt en svart kvinna i hennes stol. Hon kunde inte sluta prata om afrikaner, deras hår och deras peruker som de anänder samt att hon hela tiden refererade mitt hår till "ert hår".
Vadå ert hår?! Vems hår? Afrikanernas?!

Hon började prata om att vi svenskar har en stolthet med sitt hår och sin personlighet. Det isare vem man är.
Seriöst, jag visste inte vart jag skulle he mig eller vad jag skulel säga. Det var så pinsamt alltihopa!
Till slut kom frågan vars jag var ifrån och självklart sa jag "Örnsköldsvik" men den inken fattade hon inte utan fortsatte mala på om "ert hår". Jag fick fram nån gång där på slutet att jag var adopterad men då var hon typ färdig. Tack gode gud.

Jag kommer aldrig gå till den salongen igen. Aldrig!

Chockad tant gick till bolaget och köpte en födelsedagspresent till mig själv (se bild nedan) plus plocksallad från ICA och jordgubbar. Men innnan godsakerna intogs tog tant en långpromenad i solen och pratade med både mormor och bror i telefonen.

Men nu är jag för trött för att ens tänka...så sov gott alla mina vänner och tack för alla de fina orden. Tyvärr blev det ingen prinskorv till lunch eller lammkött till middag men jordgubbar gick också an. ;)

Mums!