Nu börjar vi om på ny kula.

 

Kommer nästan inte ihåg på vilken siffra vi var på men ingen an dejterna har lett någon vart i alla fall. Senast idag, eller ja igår kväll, så avslutade jag nått som jag faktiskt trodde skulle kunna bli något. Tyvärr har killar en förmåga att inte säga ärligt vad de tycker så det ställde ju till det en hel del plus att jag fick "tjejsvar" på mina sms hela tiden. Kom just på att jag inte ens skrivit om den dejten så kallar det dejt nr X1 (den enda kille som jag faktiskt varit nervös för att träffa + gillat + en massa andra bra saker...)

Nä, lägg ner och börja om. Det tar på krafterna men klart värt det i slutändan.

 

SÅ!

 

Dejt nr 8: Lunchdejt faktiskt (!) med en Göteborgare (!!) imorgon (!!!). Det kommer självklart inte leda nån vart men man ska väl aldrig säga aldrig kanske. Eller? Han verkar trevlig så vi får se vad som händer. Jag kan behöva en tolk för hade lite svårt att förstå allt han sa idag när vi surrade men berättar mer sen.

 

Sen har det smugit sig in en kille som vi kan kalla SF i mitt liv. Han bor långt bort, har barn och är otroligt trevlig. Vi kanske ses, eller inte. Tiden får utvisa men vi är båda medvetna om avstånd och förutsättningar. Jag har informerat om att han inte ska ha några förväntningar. Hur fin han än må va så är hans hemstad den sista i världen som jag kommer bosätta mig i eller ens fundera på att flytta till. Jag trivs rätt bra här upp i Norrbotten också såatte...känner mig som en fjortonåring som ska förklara för sin pappa att han måste köpa tamponger i storpack inför klassresan till Frankrike....dvs logiskt skrivande? Nej. Ärligt? Ja.

 

Köket är omspacklat nu men idag var jag för trött för att måla, får bli imörra istället.

 

Sov sött ni små monster-läsare